Miljöinspektör

Kväverening är en komplicerad process där mikroorganismer i olika steg omvandlar kvävet till olika former för att slutligen avgå från systemet i form av kvävgas (N2). I InterACT finns både syrerika och lokalt i biohuden även syrefattiga områden så att både nitrifikation och denitrifikation kan ske. Kvävereningen kan variera från dag till dag, så det går inte att säga så mycket om ett enstaka stickprov.

På årsbasis uppnås 50% kväverening i bioreningsverket enligt JTI:s (nuvarande RISE) årslånga utvärdering.

När fastighetsägare skickar in vattenprover till Alnarp Cleanwater från inloppet är det vanligt att halten av fosfor ligger på 20 mg/L och mer. Skulle man enbart gå efter utloppshalten så blir det missvisande, det ger incitament till fastighetsägaren att öka sin vattenanvändning. Detta skulle inte minska mängden fosfor utan bara resultera i ökad vattenförbrukning. De gamla schablonvärden som Naturvårdsverket satte en gång i tiden är daterade – vattenförbrukningen idag är väsentligt lägre än då.

Luleå Tekniska Universitet har skrivit en rapport som bekräftar detta. Länk: FULLTEXT01.pdf (diva-portal.org)

När vattnet lämnar InterACT (växttanken) har ungefär 30% av fosforn tagits upp i växter och bundits i biohuden. Därefter installeras någon form av efterrening för att ta hand om resten av fosforn samt ta kål på de sista bakterierna. Vanligtvis görs detta i form av en mini-infiltration där man ser till att ha 1 meters avstånd ner till grundvattnet från botten på mini-infiltrationen.

Eftersom vattnet är renat från organiskt material och en stor del av fosforn redan tagits om hand så behöver infiltrationen inte vara särskilt stor. Ett avloppsvatten som är renat från organiskt material är ungefär 4-5 ggr så genomsläppligt som ett avloppsvatten som bara är slamavskilt (NVV fakta, rapport 8147 ”Små Avloppsanläggningar” sid 33).

I de allmänna råden antas en infiltration rena 70% fosfor. Forskningen kring detta spretar väldigt, men kommunerna kräver ibland ändå att man ska bevisa att det är 70% fosforrening som uppnås vid normal skyddsnivå. Formas (ett statligt forskningsråd för hållbar utveckling) har på uppdrag av HaV gjort en sammanställning av forskning (en så kallad metastudie) på området “markretention av fosfor”.

De kommer till följande slutsats efter en gedigen genomgång: “Efter att ha gått igenom alla studier kan vi dock konstatera att de forskningsresultat som finns inte är tillräckliga för att kunna ta fram vetenskapligt grundade mått på markretentionen, som exempelvis skulle kunna vara vägledande vid kommunernas tillsyn av enskilda avlopp.” Det är ganska mycket begärt att fastighetsägaren då ska bevisa för kommunen att marken renar 70% fosfor.

Hela studien finns att läsa här: https://formas.se/analys-och-resultat/rapporter/2023-06-21-markretention-av-fosfor-fran-enskilda-avlopp.html

Det förekommer ofta en uppfattning att kommunala avloppsreningsverk är mer fördelaktiga för miljön jämfört med enskilda avloppslösningar. Denna uppfattning grundar sig vanligtvis på att kommunala reningsverk generellt uppnår högre procentuell rening. Det är dock viktigt att överväga flera andra faktorer när man utvärderar den mest miljövänliga avloppslösningen.

Markrening i enskilda avlopp: Enskilda avloppssystem inkluderar ofta ytterligare rening genom marken, exempelvis via infiltration i dräneringsrör eller genom stenkistor som ytterligare reducerar fosforbelastningen.

Denna typ av rening bidrar till att minimera påverkan på omgivande ekosystem, dessutom är mängden renat avloppsvatten som släpps ut oerhört liten jämfört med de stora volymer som avleds från kommunala reningsverk där väldiga mängder renat avloppsvatten går ut i en och samma utsläppspunkt och påverkar ekosystemet lokalt.

Kretslopp och näringsåtervinning: Näringskoncentrationen i vatten från enskilda avlopp är generellt högre eftersom det inte blandas med dagvatten eller industriavlopp, och vanligtvis är ett enskilt avlopp ”renare” näringsmässigt, det är mer föroreningar och tungmetaller som kommer till ett kommunalt avloppsreningsverk än till ett enskilt avlopp.

Detta gör det enklare att återvinna näringsämnen från enskilda system, vilket främjar ett lokalt kretslopp av näringsämnen, dessutomm är enskilda avlopp oftast belägna nära jordbruksmark vilket ytterligare underlättar kretslopp av näring.

Hantering av skyfall: Kommunala avloppssystem kan behöva brädda, det vill säga orenat avloppsvatten släpps ut i närliggande vattendrag under stora skyfall, något som inte alltid beaktas i jämförelsen mellan enskilda och kommunala lösningar. Detta innebär att allt vatten inte behandlas vid reningsverken, vilket får en betydande miljöpåverkan.

Systemets robusthet: Stora centraliserade reningsverk är mer sårbara för störningar som kan påverka vattenförsörjningen för stora befolkningsgrupper. Enskilda avloppssystem, i kombination med egna brunnar, erbjuder en högre grad av självförsörjning och säkerhet, även om de också kan påverkas av exempelvis långvarig torka.

Kapacitetsproblem och kostnader: Många kommunala ledningsnät är redan överbelastade och kostnaderna för att utöka kapaciteten kan vara oproportionerligt höga. I dessa fall kan det vara mer rimligt ur ekonomiskt synpunkt att behålla och förbättra enskilda avloppssystem. Dessutom visar en studie av IVL att bioreningsverket från Alnarp Cleanwater renar läkemedelsrester bättre än kommunala avloppsreningsverk.

Läs studien här

Ett bioreningsverk klarar belastningen från 12 PE. Det innebär att man kan koppla på två hushåll + t ex en lägenhet för 2 personer eller ett attefallshus.

På vintern kan det frysa i ytan på InterACT, men därunder finns stor våtvolym där mikroorganismerna är i full gång och äter av det som avloppsvattnet erbjuder. Tanken är 2 meter djup, så marken runtomkring isolerar och vattnet från huset bidrar till att hålla vattnet varmt. Växterna ligger kvar på ytan av InterACT och bidrar till ytterligare isolering av tanken och när det är ett snötäcke bidrar även det till att isolera och hålla värmen.

Det är ingen skillnad i reningsgrad på vintern jämfört med sommaren.

Alnarp Cleanwater erbjuder ett standardiserat serviceavtal till de fastighetsägare som så önskar. Dock anses detta inte nödvändigt eftersom ytterst lite underhåll krävs och servicehjälp på distans är möjlig. Så fort fastighetsägaren har ett larm ska hen höra av sig till Alnarp Cleanwater för hjälp med felsökning, svar fås inom en arbetsdag. Det är viktigt att de hör av sig till Alnarp Cleanwater och inte en svårnådd entreprenör.

Underhåll som fastighetsägaren behöver göra är att klippa växterna sent på våren och kolla luftfiltret för luftpumpen. Alnarp Cleanwater har ett uppdaterat CRM-system där alla kunder med ReACT® får mejl med påminnelse om att mäta pH i säcken med jämna mellanrum, dessutom erbjuder Alnarp Cleanwater gratis fosforanalys på utloppsvattnet och förser fastighetsägarna med nytt lackmuspapper när det tagit slut.

Alla kunder får mejl med påminnelse om att klippa växterna och kolla luftfiltret en gång om året, när folk flyttar så ser vi till att uppdatera kontaktinfon till den fastigheten.

Om marken består av ett tjockt matjordslager med tät lera därunder, kan ett biofilterdike vara ett alternativ till mini-infiltration. Ett cirka 20 meter långt dike grävs ut, där ett spridarrör placeras ungefär 30 cm under markytan, omgivet av makadam. En markduk ska placeras ovan makadamen, därefter fyller man på med jord upp till markytan.

Utloppsvattnet från biofilterdiket rör sig delvis horisontellt genom matjordslagret innan det långsamt filtreras ner genom leran, där fosforn effektivt adsorberas till jordpartiklarna. Med tanke på att utloppsvattnet från InterACT® fortfarande kan innehålla lite bakterier, är det viktigt att säkerställa minst en meters avstånd ner till grundvattennivån från biofilterdikets botten, samt horisontellt skyddsavstånd till dricksvattenkällor. Detta avstånd anpassas efter lokala markförhållandena.

pH är ett indirekt mått på fosforreningen, det är mer exakt att analysera fosforhalten. Fosforreningen kan ibland vara god trots att pH är lågt. Anledningen till detta kan vara att vattnet i ytan på säcken har legat still ett tag vid låg eller ingen belastning, koldioxiden i luften neutraliserar då pH:t, men fosforreningen i säcken är fortfarande god.

Av den anledningen vill vi gärna att fastighetsägarna skickar in vattenprov till oss innan eventuellt säckbyte, så vi ser till att hela säckens kapacitet används. Det vore slöseri både med miljö och pengar att byta en fungerande säck. Man ska helst skicka in både inloppsprov (i ProACT® eller PumpACT) och utloppsprov (i ytan på säcken) så att den procentuella reningen kan räknas ut.

PH sjunker snabbt i kontakt med koldioxiden i luften. När koldioxiden löses upp i vattnet så bildas kolsyra som gör att pH sjunker (https://kemi.ugglansno.se/forsurning/). När man mäter pH i ytan på säcken och jämför med vattnet som är vid sidan av säcken i ReACT® så har vattnet vid sidan redan ungefär 1 steg lägre pH. Ett steg är väldigt mycket på pH-skalan eftersom det är en logaritmisk skala. Vattnet leds ut i ett utloppsrör som leds till en bäck, ett dräneringsrör eller infiltreras ner i marken.

Så pH sjunker ytterligare innan vattnet når grundvatten eller ytvatten.

Vid pH-mätning följ instruktionerna i följande dokument: https://alnarpcleanwater.se/wp-content/uploads/2024/04/Anvandarhandledning-ACT-2023.pdf . När man ska mäta fosforhalten ska man istället göra följande: Ta ett vattenprov med en helt ren flaska (får bara ha varit vanligt vatten i) och fyll ca 1 dl vatten försiktigt i ytan på säcken. Du ska inte få med något av materialet i provet.

OBS! Innan du mäter pH eller tar vattenprov, kolla att den gula slangen sitter i tanken ordentligt så att det inte läcker där.